Lexbase gör om domar till ”nyhetsartiklar” med AI
Den 15 maj 2025 lanserade Lexbase en ny version av sin webbplats. Där de sedan 2014 publicerat brotts- och tvistemålsdomar för stora delar av svenska folket, har de nu omvandlat dem till vad bolaget kallar ”nyhetsartiklar” – framtagna med hjälp av AI.
1,4 miljoner domar omskrivna
Enligt Lexbase själva omfattar förändringen totalt 1,4 miljoner domar (källa: SVT). Precis som tidigare kan besökare betala för att se vilka domar/”nyhetsartiklar” som rör en viss person, men nytt är att folk numera även omvänt kan läsa ”nyhetsartiklar” om specifika brott och därefter betala för att få veta identiteten på den tilltalade.
Lexbase nya kurs kan förhala skyldigheten att ta bort uppgifter
De nya ”nyhetsartiklarna” verkar i allt väsentligt endast utgöra förkortade versioner av domar, men genom att kalla personuppgifterna för ”nyhetsartiklar” gör bolaget en tvärsväng från sin tidigare ståndpunkt att man enbart publicerar offentliga handlingar. Att de publicerat sådana handlingar har dock aldrig stämt; i alla fall inte i den mening att de på grund av detta skulle omfattas av den offentlighetsprincip som myndigheter gör. Handlingar är nämligen bara allmänna eller offentliga när de förvaras hos en myndighet (2 kap 4 § tryckfrihetsförordningen), vilket är ett attribut som Lexbase kopior saknar.
Förändringen sker samtidigt som ett förhandsavgörande från EU-domstolen väntas senare i höst. En av de frågor som har ställts till EU-domstolen gäller om just publicering av oredigerade brottsdomar kan anses ske för journalistiska ändamål. Genom omstöpningen kan Lexbase potentiellt undkomma effekten av den delen av förhandsavgörandet.
Artiklar känns intuitivt mer som förtal än oredigerade brottsdomar?
En konsekvens av omstöpningen kan vara att Lexbase öppnar upp för förtalsstämningar. I stämningen mot Mrkoll 2023 friade tingsrättens tryckfrihetsjury en databas med frivilligt utgivningsbevis, för publiceringen av oredigerade domar. Ett antagande är att detta delvis skedde just på grund av den oredigerade formen. Även om spridande av sanna uppgifter kan utgöra förtal, så vore det på ett sätt förståeligt om en tryckfrihetsjury rent intuitivt skulle anse att oredigerade domar inte utgör förtal. Artiklar som handlar om icke-offentliga personer som gjort småbrott för flera år sedan ger dock en helt annan intuitiv känsla.